Går runt med detta på fötterna nuförtiden och hoppas att hösten aldrig tar slut. Men jag gillar vintern också. Så det är liksom helt okej. Idag är det elfte i elfte tvåtusenelva och på mattelektionen slog klockan elva elva elva. Sekundrarna innan satt hela klassen och stirrade på klockan. Det var extremt konstigt.

Förresten så är min kamera i Solna hos farbror doktorn. Två månader sen den gick sönder och nu har jag äntligen fått iväg den. Har lite separationsångest och vill inte att någon annan än jag ska hålla i min kamera. Eh.

Puss.